Förvriden

Unga män och barn försvinner i de norrländska skogarna, en man hålls instängd av sin fru i källaren, ett äktenskap är på upphällningen och en flicka kommer tillbaka, en flicka som har blivit vuxen i sinnet och bär på hämnd i sitt bröst.

"Medan vi häller upp i glasen så funderar jag på Längtanslandet och jag vill fråga Jennifer om det.
”Tänk om det finns andra världar, som… som i den Oändliga historien, där den där killen försvinner in i boken och hamnar i en helt annan värld.”
”Det gör det, har sett dem när jag var liten. Men de är farliga, så jag håller mig borta därifrån, det är farligt att skriva avtal med dem.”
”Vad betyder det?”
”Att skriva avtal?”
”Ja?”
”Att man kommer överens om någonting som båda tjänar på. Till exempel skulle jag kunna skriva ett avtal med din mamma om att vara barnvakt. Jag tjänar pengar och hon får hjälp. I avtalet kan vi skriva till exempel att jag måste se till dig hela tiden, eller att jag tjänar femtio kronor i timmen. Om båda vi skriver under det kan ingen komma och säga något annat senare. Fattar du?”
”Ja, jag tror det. Har ni skrivit något avtal om mig?”
”Nej, det har vi inte gjort. Men i alla fall, skriver man ett avtal med dem så håller de inte det i alla fall eller så händer det något hemskt. Och även om man har bestämt saker så ljuger de. Därför ska man hålla sig borta från dem.”
Jag tänker på det Jennifer har sagt men jag tror inte riktigt på henne, tror inte att det är så farligt som hon säger.
”Vilka är de där då? De som du såg?”
”Vill inte prata om det. Det hände något när jag var liten, men jag kommer inte riktigt ihåg vad, sedan dess har jag försökt att inte tänka på dem.” Jennifers ord skrämmer mig inte, de gör mig bara mer nyfiken.
”Men om du inte kommer ihåg vad som hände så kan det väl inte vara så farligt.” Jennifer tittar på mig med en konstig blick, som om något gömmer sig och inte vill komma fram i hennes ögon. Sedan säger hon:
”Vi ska inte prata om dem mer.”